Att vara hälsosam. Vad tänker ni på när ni hör det? Låt mig gissa.. Att äta nyttigt och träna mycket. Rätt? Ja? Tänkte väl det.
Överallt läser man om att januari är månaden när det är mest folk på gymmet. Människors nyårsmål är att börja träna och äta hälsosamt för att gå ner i vikt och det nya året är minsann början på detta. Och nu tänker ni säkert att detta är ännu ett inlägg där jag tipsar om att det inte lönar sig att börja stenhårt för då tröttnar man utan börja lugnt istället, men där har ni fel :) Istället tänkte jag ifrågasätta en sak: Är det verkligen hälsosamt att vara så jävla hälsosam?
Hälsokunskap var alltid ett av mina favoritämnen i skolan. Jag kommer aldrig att glömma hur vår lärare i gymnasitet tjatade om en sak innan vi skulle skriva studenten, och det var att vi alltid i våra svar måste komma ihåg att skriva om hälsa ur perspektivet "fysiskt, psykiskt och socialt". Här kan även nämnas att WHO:s definition på hälsa lyder såhär: "A state of complete physical, mental and social well-being". Tycker inte ni också att de två sistnämnda har blivit lite bortglömda? Jag menar, när man talar om hälsa, hur många tänker då t.ex. på att ha vänner eller bra självkänsla? Nehej, det är eat clean hit och dit och det är matlådor och det är strikta träningsscheman och det är bikinifitness och det är så jobbigt att vila på vilodagen och så vidare och så vidare.
Ni som har följt min blogg vet att jag tycker om att träna och att jag tycker det är kul att lyfta tyngder. Ni vet också att jag tycker om choklad. Ni vet att jag tycker om att fara ut med mina vänner. Ni vet att jag tycker det är gott med drinkar. Ni vet att jag tycker om att ligga i soffan och se på tv-serier. Ni vet att jag tycker om att gå ut och gå. Ni vet att jag tycker om att dansa. Ni vet att jag tycker om att äta ute. Och varför tycker jag om detta? FÖR ATT JAG MÅR BRA AV DET. Må bra = hälsa. Eller hur?
Jag tycker att motion är en väldigt viktitg och nyttig sak som borde finnas i allas liv, det gör jag. Men när blev det hälsosamt att inte kunna gå ut och äta för att man måste följa sitt kalori-intag? När blev det hälsosamt att inte kunna fara ut och dansa en natt med sina vänner för att man ska göra sin morgoncardio klockan sex nästa morgon? När blev det hälsosamt att gå och sova hungrig för att man inte får äta mer än det står på ens matschema? När blev det hälsosamt att inte hinna umgås med sina vänner för att man skall träna då och då och då och då? När blev det hälsosamt att äta en massa pulver för att musklerna ska växa snabbare? När blev det hälsosamt att hålla på och mäta sig runt magen för att man minsann måste tappa ett visst antal centimeter inom en viss tid? När blev det hälsosamt att försöka få en så liten fettprocent som möjligt för att ens muskler ska synas bäst? När blev det hälsosamt att vara så jävla strikt???
Jag tänker så här: Egentligen, kan din fysiska hälsa vara det som påverkar din egentliga hälsa minst. Har du ingen att umgås med och prata med mår du knappast så bra psykiskt heller och då har det säkert ingen skillnad fast du skulle lyfta 150kg i bänkpress, vara storlek XXS eller kunna springa 10km på 35 minuter. Låt mig ge ett exempel:
Här har vi en kvinna som är fysiskt sjuk men ändå är har bra både psykisk och social hälsa och
här har vi igen en kvinna som levde väldigt hälsosamt ur ett fysiskt perspektiv men mådde allt annat än bra psykiskt och socialt. Låt mig citera henne: "
Vaikka näin putkeen menneitä dieettejä ja upeita onnistumisia näin myös todella henkisesti romuna olevia ihmisiä"
Förstås är det inte så lätt att må bra om man är fysiskt sjuk heller (tro mig, jag vet vad jag talar om), för visst kan ens sociala hälsa lida då och därefter den psykiska hälsan. Samma gäller säkert om man mår väldigt dåligt psykiskt, man kanske inte orkar ta hand om sin sociala och fysiska hälsa då. Med andra ord går dessa tre hand i hand och man borde se till att ta hand om alla.
Jag vill inte att ni ska missförstå mig nu. SÅKLART menar jag inte nu att om man tycker att det är nice att äta pizza och ligga på soffan så är det så man ska göra resten av livet (knappast mår man bra fysiskt då heller). Som sagt, man ska se till att ta hand om sig själv ur alla tre hälsoperspektiv. Det jag vill säga med min text är att istället för att ge nyårslöften som att börja träna flitigt, äta nyttigt och gå ner i vikt - varför inte göra det till ert nyårsmål att MÅ BRA istället? Ta hand om er kropp, ha roligt med vänner och gör det ni njuter av. Gör sånt som gör er lyckliga och som ni mår bra av. Om någon verkligen mår bra av att väga sina portioner, inte äta saker man egentligen vill ha och träna 711 gånger i veckan så okej, alla väljer ju sin egen livsstil. Jag har både vänner och bekanta som tränar väldigt flitigt men mår bra psykiskt och socialt ändå. Men ni som tvingar er själv till gymmet 6 gånger i veckan, går på strikt diet och går på era morgoncardion och hatar det, varför fortsätta? Och ni som redan vet att det inte alls är er grej, varför ens börja? För att gå ner i vikt till sommaren? Tror ni det är värt det att må dåligt ett halvår för att sedan få visa upp er nya kropp på stranden några gånger?
Jag, Daniela, 21 år, har både muskler och fett, jag både tränar och vilar, jag äter både broccoli och choklad, jag trivs både ensam och i sällskap och år 2015 tänker jag endast ge såna nyårsmål som jag kommer att må bra och bli en lyckligare människa av. Tack för mig.
http://kjld.blogspot.com